jonasmustasch

Min favvo e ute ur Rolands grusturnering, Monaco åkte mot Tsonga, som e min andra favvo så får hålla på honom nu.
Söderling e vidare med!
I halmstadserien har en match spelats:
Boman- Jonas 6-3 6-3

Rankingen ändras därmed inte så den ser fortfarande ut så här:
1. Boman
2. Hasse
3. Johan
4. Jonas
5. Freddan

Då Freddan har åkt hem nu så kommer han antagligen inte lyckas att klättra, kanske inte skulle sagt det då det verkar som om jag e sämst nu, men det finns ju bara en väg att vandra!!!!!

Bartömning imon, kan gå vilt!

Idag gäller det, tror på Utd men hoppas på Barca! Va väl mest det, har även funderingar på att under sommaren göra om detta till en tennisblogg, där man kan följa halmstadtouren! Det e ju inne att ändra inriktningen på bloggarna nu, eller hur gurra! Vi testar lite så får vi se va ni säger:

Boman - Jonas 6-1, 6-3, 6-4
Freddan - Jonas 4-6, 6-4, 1-6
Jonas - Johan 7-5, 6-7, 2-6

Ranking:
1: Boman
2: Hasse
3: Johan
4: Jonas
5: Freddan

Bra va!!?

Vill egentligen bara meddela er alla att mustaschen är tillbaka, den är fyllig, stilig och välansad! Idag blir det en liten lista med tror jag. Saker jag inte förstår mig på!
5. Modern konst, såg nån islänning som fick pris för vita tavlor typ
4. Springa ett marathon, görjobbigt ju, och tråkigt
3. Att inte Blondinbella har hört av sig!
2. Modern konst igen, fattar inte!
1. Att Dixon fick vara kvar på planen igår!!

Kort men innehållsrikt, snart e jag tillbaka igen kanske!

Nu e det då dags, sista delen av historian! Men först ska vi prata helgen, det e mycket viktigt som har hänt! Vi börjar med kalaset igår, det va kanontrevligt, görtrevligt skulle man kunna säga! Men det va idag som de stora sakerna har skett. Först till det första, gurra e tillbaka på gurrasmustasch.blogg.se, kan starkt rekomendera ett besök där!!! Det andra stora som har hänt är att första tennismatchen är spelad här i Halmstad. Juan Monaco (jag) mötte Lleyton Hewitt (Boman) möttes och Hewitt pissade på Monaco. 6-1 6-2 blev det men siffrorna ljuger lite, det va jämnare än så. Nu e första matchen spelad så nu kommer det bara bli bättre! Men nu e det dags för veckans höjdpunkt, sista delen av historien!

"På klassiskt punkmaner så misslyckades bandet totalt med att lyckas gå på scenen ihop. Juden satt säkert 5 minuter och bankade på trummorna innan Katten och Jonas klev upp på scenen. Väl uppe på scenen fortsatte vad som såg ut att bli ett så kallat Lupe, alltså ett fiasko. Katten drar E-strängen i första låten. Men då det e punk som spelas så skiter han fullständigt i det och spelar utan den strängen i resten av låtarna.

Publiken är dock kanon, det divas och röjs och hälften av publiken befinner sig oftare på scenen än framför. När fjärde låten börjar väljer Johan Fredriksson att sno basen från Jonas och Jonas hoppar då ner i cirkelpitten och börjar dela ut njurslag åt höger och åt vänster. 2 låtar senare lyckas Jonas att sno tillbaka basen men då har Rickard Andersson snott micken och valt att sjunga på resten av låtarna. Detta accepteras dock bara under en låt, sedan kastas Rickard ner i publiken igen.

Under allt detta röjj så har någon kommit åt de precis nytryckta skivorna och valt att slänga ut dessa bland publiken. Publiken blir galna och börjar slåss om skivorna. Heartbrakers fortsätter att spela och skiter i om alla skivor blir stulna. Då hoppar DG upp på scenen och knuffar undan Katten och snor hans gitarr. Katten snor då micken från Jonas och hoppar ut i publiken och skriker på folk. Efter nio spelade låtar av planerade 14 väljer helt plötsligt Juden att gå av scen, han hade fått nys om en bra fest och på äkta punkmaner så gick spriten före musiken. Jonas och Katten insåg att det va tvungna att hänga på för att inte missa en bra fest och hängde snabbt på Juden.

Publiken blev då rasande och upploppet hängde i luften. Efter en stund lugnade sig dock publiken lite men arrangörerna var helt galna. Heartbrakers portades från Kings-Ton och efter spelningen var inga andra klubbar längre sugna på att anlita bandet. Denna legendariska spelning blev den enda som Heartbrakers någonsin kom att göra. Var du inte där så finns det inte mycket att göra nu, förrutom att kanske försöka få tag i ett exemplar av skivan!"

God kväll!
Imon är det tentadags och för att fira det så har jag valt att sänka ett par kalla! Det kanske är att ta ut godkänt i förskott men ibland så får man gambla lite, trevligt hade jag i alla fall. Nu är det dags för den näst sista delen i punkhistorien tror jag så släpp ut hästarna ur stallet för nu springer vi!

"Musiken fanns nu på datan och det var bara lite finjusteringar kvar att göras. Bandmedlemmarna började att fila på ett omslag till skivan och utnytjade till fullo skrivare och datorer i studion för att slippa att betala något extra. Från början hade man tänkt att släppa skivan i 5000 exemplar men man ångra sig snart då bläcket tog slut i skrivaren, 200 ex fick det bli. Då Trummisen hade läst mycket konst under sin tid i skolan så fick han sköta designen. Det blev ett vackert rött hjärta på en vit bakgrund. Ovanför hjärtat skrev man bandets namn, Heartbrakers, och under hjärtat skrev man titeln, Hon och jag.

Skivan gavs ut och blev en succe direkt. Agenter från klubbar ringde för att få vara först med att ha Heartbrakers spelande på just deras scen, men de flesta nekades då det inte kändes helt rätt. Till slut valde man att acceptera ett erbjudande från Kings-Ton, största punkscenen i Sverigen under den här perioden. En av anledningarna till att man tackade ja till just den här spelningen var att man skulle få headlina för band som Nightshade och några till som jag dock inte minns.

Lördagen som premiärspelningen skulle ske på hade kommit och det började strula direkt. Ljudteknikern som skulle hålla i gigget började bråka och vägrade låta bandet använda basförstärkaren med trasig högtalare som de älskade så. Bandet valde nu att ställa in spelningen men då hoppade hjälten Ulf fram och lyckades åter att få bandet att vilja spela igen, vi behöver inte gå in på vad han erbjöd.

Soundchecken var nu klar och bandet satt och laddade i logen. Nu skulle man bara vänta på att de andra banden skulle bli klara. Publiken började skrika: "Heartbrakers, Heartbrakers, Heartbrakers, Heartbrakers, Heartbrakers, Heartbrakers!"

Nu glömde jag ändra titeln till del 7, men det ska det vara på förra inlägget!

Trevligt att Kigge sitter och läser min blogg! E det Kigge i Leeds tro eller e det nån annan? Får se om det avslöjar sig efter det här inlägget! Har inte så mycket att skriva här nu innan historien fortsätter så nu kör vi!

"Bassisten och Trummisen kände att de va tvungna att ta tag i problemet med texterna så det slog sig ner i en bar, beställde in ett par järn, ett papper och en penna. En timme senare var de båda lagom fulla och alla texter var klara! De begav sig åter till studion för att fortsätta med skivan. Väl där mötte de upp Gitarristen som äntligen hade kommit upp ur sin säng.

De sista instrumenten spelades in på skivan och förberedelserna gjordes inför att sången skulle spelas in. Då Kungsbackas musikelit hade stått på kö för att få medverka på skivan så hade bandmedlemmarna lite svårt att avgöra vilka som verkligen skulle få vara med och medverka. Till slut valde man att ta med bland annat Daniel och Rickard, numera i Hero In Action, C-M och Tor, Fear My Dear, Sam, Manimal och Björn som numera håller på med nån datamusik. På den tiden va Björn Kungsbackas 4e koolaste punkare!

Efter att sången var klar så kände bandet fortfarande att det var något som saknade, man valde då att köra in en cykel i studion, sätta en fiol i handen på Trummisen och slängde även in ett antal mobiler i studion. När sedan Trummisen var tvungen att sticka iväg för nån typ av fest så gick Gitarristen och Bassisten in och spelade in århundrades bästa gömda spår, en punkballad av klass!"

Orkar inte skriva mer än några rader idag för att jag e trött så historien kommer att fortsätta imon, sen kommer det en liten historia på fredag med. Om inte det blir den sista så kommer finalen på Söndag, för på lördagar ska man läska, inte blogga!

Håll er lugna bara så löser vi det här!

Då gårdagen gick i bakfyllans och trötthetens tecken så valde jag att helt och hållet skita i er läsare som följer denna blogg och låg istället i min säng och tog igen mig. Men nu ska ni få följa med på del 5 av historien. På med flytvästarna och tänd lantärnorna för nu blåser det storm.

"Även det andra repet gick lika fantastiskt bra som det första, fyra nya allster skapades och de tre medlemmarna bestämde sig för att de skulle ge världen va den förtjänade, en kassettdemo. Under det tredje repet valde bandet att fokusera på att spela in de låtar de nu hade och sket fullständigt i att producera fram fler låtar. En bandspelare stäldes in i replokalen, en mikrofon hissades upp i taket och de 8 bästa låtar världen någonsin skulle få höra spelades in.

Då det under denna period var mycket strul med både skivbolag och managementbolag så trycktes denna inspelning inte upp i särskilt stora exemplar. Detta var dock en stor miss av skivbolagen då de exemplar som verkligen trycktes upp sålde som smör. I och med allt detta strul valde Gitarristen, Bassisten och Trummisen att aldrig någonsin låta sig styras av några andra utan nästa gång de skulle spela in så skulle den inspelningen släppas av bandet själva.

I och med att det nu fanns inspelat mästerverk så som "Biff med lök låten" och "Duggo-Dagga" så började intresset för bandet även att växa utomlands. En Tysklandsturné bokades in och var tänkt att genomföras bara 2 veckor fram i tiden."

Tyvärr måste jag avbryta här, men det kommer mer om turnén imon!

Igår så ljög jag lite när jag skrev att dagens inglägg kommer bli lite längre, det kommer antagligen att bli ännu kortare!
Nån ny snubbe som kallar sig Oi tror jag det va gissade på Traktorr, bra gissning men Traktorr slog aldrig riktigt igenom för den breda massan som bandet i denna historia har gjort. För övrigt vet Johan Fredriksson vilka jag talar om, det skrev han i alla fall och skriver man att man vet då tror jag på det! På med gummistövlarna och ner i skiten bara, för nu kör vi!

"Veckan efter första repet va avklarat hördes redan viskningar på stan om att något stort va påväg att ske. Banden i replokalerna runt omkring 4an hade helt slutat att repa och bara lyssnat när de hade hört Gitarristen, Bassisten och Trummisens uppercutsslåend musik. En punkvåg hade startats och under veckan som gick slutade i stort sett hela Kungsbackas musikscen med den gamla musik de hade utövat och började istället att spela punk!

Bassisten älskade att han hade varit med och startade den nya punkvågen och kidsen såg upp till honom som om han var den nye messias, detta trots att endast ett rep hade genomförts. Värre var det för Trummisen, då han fortfarande spelade i ett annat band. Detta band försökte övertyga Trummisen om att sno låtarna som skapades på första repet och köra dom med det andra bandet, men han var stark och lite full och sa nej. Gitarristen insåg snabbt att han var en stjärna nu och införskaffade sig flera flaskor Jack Daniels. Han hade ju sett hur hans barndomsidol, Slash, hanterade stjärnstatusen och valde att göra likadant.

Fallgroparna längs med vägen var fortfarande grunda under den första veckan men det skulle komma att bli djupare. För söndagen efter första repet var det dags för rep nummer 2!"

Ni får ursäkta att del tre inte kom när den borde, alltså igår, men det e inte alltid det blir som man vill när man skriver om ett gäng punkare! Min bästa och kanske enda läsare Pizzan fortsätter att gissa friskt men har inte närmat sig det rätta svaret än. Kan komma att bli så att dagens inlägg blir lite kortare än va det va tänkt från början på grund av tidsbrist, men då blir ju nästa inlägg längre så det e ju bra!
Salta pommes fritesen och dippa dom i ketchupen för nu kör vi vidare!

"Det va dags för Gitarristen, Bassisten och Trummisen att för första gången någonsin samlas i replokalen ihop. Tiden och platsen var bokad, nr.4 klockan 3. Då det va söndag och lördagskvällen var sen så började Gitarristen med att komma sent till Bassisten. Ingen skada skedd dock då han låg och sov. Va värre va var att Gitarristen hade slagit sönder sin gitarr på äkta punkmaner kvällen innan. Som tur va så hade Bassisten en gitarr som låg och skräpade, ingen vidare kvalité på den gitarren men det tyckte Gitarristen bara va Koolt.

Gitarristen och Bassisten klev in i replokalen där Trummisen redan satt och hade börjat banka på skinnen. Han sken upp när han såg sina nya bandkollegor komma in genom dörren och berättade snarast om alla idéer till låtar han hade. 
Då Gitarristen hade en ordentlig huvudvärk efter gårdagens rusdrycker bad han Trummisen att lugna ner sig en smula. Men Trummisen gav sig inte utan slog till Gitarristen att plugga in gitarren, sparkpåsmalbenenmusik skulle skapas.

Bassisten plockade upp basen ur fodralet och både Gitarristen och Trummisen tappade hakorna när de såg skönheten. Det visade sig att han ploggade upp den legendariska No Compromise-basen. Denna bas har betytt mer för punken än vad Jimmi Hendrix felvända gitarr har betytt för rocken. Trummisen blev helt till sig av vad han såg och visste direkt att världen nu skulle få höra något de aldrig tidigare hört.

För att vara första repet någonsin de gjorde ihop så skulle man kunna säga att det var succé. 4 låtar var klara när de lämnade lokalen och nästa reptid bokades in. Kvällen slutade sedan som den brukar för tre punkare, i en dimma, dock en väldigt lycklig dimma!"

Då detta är en punkhistoria och punkare gör lite som de själva känner för får ni helt enkelt vänta tills imon för nästa del av historien!

Efter gårdagens första eller kanske ska jag säga sista del av historien så har nu Pizzan valt att kommentera vilket band det är med ett ofullständigt svar. Måste vara lite mer specifik för att man ska få sina kommentarer och gissningar bekräftade.
I dagens del av historien kommer vi att få följa med bandmedlemmarna strax innan de blev ett band. Lägg ner besticken i lådan för nu e det dags.

"Milleniumskiftet hade passerat utan att några datorer hade kraschat och alla atombomber låg kvar i uppskjutningsramperna. Detta och mycket annat retade Bassisten som för tillfället inte hade mycket att göra. De tidigare bandprojekten han hade medverkat i hade hastigt och plötsligt lagts ner och han letade nu febrilt efter några nya vänner att framföra magisk musik med.

Trummisen å andra sidan hade fullt upp med sitt nuvarande band, i detta band flödade kreativiteten och låt efter låt spelades in och ledde till succeer både på tv och på radio. Trots detta kände Trummisen att det var något som saknades. Han ville att publiken skulle få känna på njurslag och tinitustjut efter att ha hört låtarna han spelade men så va inte fallet för tillfället.

I Bassistens tidigare band hade även Gitarristen medverkat. När detta band la ner valde Gitarristen snabbt att gå vidare och började genast spela med ett nytt band. Gitarristen fick dock bara delvis ut den aggressivitet som han besatt och kände att han behövde göra något mer. Gitarristen och Bassisten slog åter sina inte så kloka huvuden ihop och började fundera på vad de behövde göra för att få världen att erkänna deras storhet. Trummisar disskuterades, instrumenten polerades, bandnamn brainstormades men svaren var fortfarande blanka.

Både Gitarristen och Bassisten var stora fan av alkohol och då främst öl. Denna syssla delade de gärna med Trummisen och under en av de blöta kvällar som de hade ihop föll alla bitarna på plats. Bandet var startat och ett nytt kapitel i punkhistorien hade påbörjats."

Missa inte nästa del av "Historien om ett av kungsbackas mest hatade och rosade punkband", då kommer ni att få följa med under det första repet som gjordes och mycket mycket annat!

Jag satt här hemma i min lägenhet och pluggade anatomi när jag helt plötsligt fick en beiljant idé. Idén va att genast dra igång nästa temavecka och som vanligt under temaveckorna så kommer listorna att utebli. Denna temavecka är inte alls som den förra utan under denna vecka så kommer jag att ta er med på en exklusiv historia om Kungsbackas farligaste, vackraste, mest hatade (och älskade), mest mystiska, bästa, sämsta och mest mytomspunna punkband. För att hålla er lite på spänn så kommer inte bandets namn att avslöjas förrän i sista delen, listar ni ut vilket band det är så skriv gärna och berätta!
Då inte alla medlemmar har blivit delgivna om att denna historia publiceras här på jonasmustasch kan inte allt material helt och hållet bekräftas vara sant!
Håll i hästarna för nu börjar historien!

"Som många bra historier har denna historia valts att starta i slutet. Och slutet för denna historia är återföreningen.
Bandmedlemmarna hade ett antal år efter uppbrottet beslutat sig för att försöka göra en comeback. Detta hade skett genom att trummisen, vi kan kalla honom "Trummisen", hade återupptagit kontakten med bandets huvudfigur, bassist, stilikon och sångare, vi kallar honom "Bassisten". De båda kom överens om att världen inte hade fått tillräckligt av käftsmällar och pungsparkar från bandet ifråga. Det luriga skulle nu bli att få med medlem nr 3, låt oss kalla honom "Gitarristen". Det va Gitarristen som sämst hade lyckats hantera kändisskapet och det blev inte bättre när han inte längre va en del av bandet. Men efter år av strul med myndigheter och personliga problem så kanske en återförening va det Gitarristen behövde. Det visade sig att det inte va ett dugg lurigt att få med Gitarristen på Bassisten och Trummisens planer utan han valde direkt att sticka ner till replokalen och skriva riff.

Efter det första repet med det gamla bandet kände framförallt Bassisten att han inte klarade av att axla rollen som frontfigur. Åren hade tagit ut sin rätt och han var nu ganska ful och lätt överviktig. Jakten efter en ny ung frontfigur startade och efter bara några timmars letande fann man den perfekta personen för jobbet. Trummisens bror visade sig både vara tillräckligt snygg för att axla rollen som frontfigur för ett punkband och hans pipa va flera hundra gånger bättre än både Gitarristens och Bassistens.

Andra repet genomfördes och kreativiteten var på topp. Nye sångaren visade verkligen var skåpet skulle stå, långt bort i ett annat rum. Låt efter låt skrevs, det repades på gammalt material, covers spelades och hade det funnits något att spela in på i replokalen hade årets skiva spelats in redan på andra repet.

När det va dags för det tredje repet va alla laddade till tusen. Men här gick något snett! Ingen av medlemmarna har än idag lyckats förklara vad som blev fel vid detta tillfälle men något va det. Gitarristen, Bassisten och Trummisen samlades aldrig mer igen i en replokal ihop. Trots påtryckningar från både recensenter och fans blev aldrig återföreningen av. Materialet som gjordes under de tre repningar som skedde kommer aldrig att få höras av någon annan än de fyra som medverkade. Man kan kalla det för skandal, kanske katastrof eller helt enkelt för slutet!"

I torsdags va jag på besök i Lund, det du, det va kul. En låda rosé, en filt, en kylbag och ett gött gäng gjorde det till en go dag i solen. Både Duvan och Jan F stötte jag på, det va inte igår. När solen hade gått ner gick jag och la mig, då börja förkylningen ta sig rejält. Nu sitter jag här och snyter mig och vet inte va jag ska hitta på. Tänkte att jag kunde virka lite, det va länge sen, men då insåg jag att min askoola virknål e borta, där av andra ordet i rubriken.
Annars e det mycket anatomi nu, det e endel ord som ska sätta sig i hövvet men det löser dig nog.
Vet ni vilka som e dom koolaste musklerna? Ska jag lista sen tänkte jag!
För övrigt går The National varmt här nu, rekomenderar det till alla utan gurra och tobbe för jag tror inte dom gillar det ändå, dom gillar ju bara kamphund eller va fan det va.
På lördag ska jag göra KBA osäkert, Brille fyller år och lillbrossan ska ha Hiphopgangstaniggablingblingfest, alla med tillräckligt med bling e välkomna tror jag.

5: Latisimus dorsi, stor muskel på ryggen
4: Deltoideus, sitter över axeln
3: Gluteus maximus, röven helt enkelt
2: Rotatores, små muskler i ryggen som gör att du kan stå upprätt
1: Gastrocnemius, stora vadmuskeln, solklar etta!